Ett halvt år har gått

Egentligen är det lätt att förstå. Månader med 30 eller 31 dagar kommer efter varandra, en efter en och tillslut blir de fler. Sex månader, en ganska lång period kan man ibland tycka, men jisses vad snabbt det har gått.
Försöker rekapitulera hur det kändes fram tills F var sex månader. Har bestämt för mig att man hann med att observera mera då och antagligen upplevde jag att tiden gick lite långsammare. Allting var ju supernytt med blöjor, skrik, barnvagn, smakportioner och babysim.

Denna gång känns det som att allting gått väldigt fort fram tills Es sexmånadersdag. *Swosch* Inser att nu är det ju inte bara ett barn utan två att fokusera på. Det innebär ju att Es första leende, första vändningen, första tanden nu skall konkurrera med Fs första cykeltur, riddarlek eller legobyggande.

Men här kommer lite bilder för att friska upp mitt (och ditt) minne!

Hur stolt kan man va?

Folke fyllde 4 år för drygt två veckor sedan. Den största, finaste och mest läskiga presenten var en ny cykel. En riktig cykel med trampor. Efter att under mycket uppmuntran, tjat och med hjälpande händer provsuttit cykeln, konstaterade F att han var höjdrädd och absolut inte ville pröva cykeln något mera. Cykeln har sedan dess varit i karantän inne i förrådet.
Men i söndags provsatt han åter cykeln och tillät oss att rulla honom fem meter. I måndags trampade han medan jag höll i en provisoriskt fastsatt stång. Igår trampade han för fullt och utan att jag höll i cyklade han runt i området flera varv med mig springandes efter.
Det som verkade vara omöjligt för två veckor sedan löste han på två dagar. Sjukt stolt pappa!