Idag sprang jag moster Ingrid på stan vid lunchtid. Efter hejande så utbyttes artighetsfraserna och moster undrade om allt var bra och om Kristin mådde bra.
"Jodå allt är bra" svarade jag.
Jag nämnde aldrig att Kristin under den närmsta veckan knappt lyckats trycka i sig någon frukost och att frukosten har en förmåga att hitta ut igen. Jag sa inte heller att min ugnsstekta falukorv som doftade så gott, knappt var ätlig när det väl skulle spisas. Inte heller slapp det ur mig att min fru numera vill gå och lägga sig runt halvnio-nio. För att sen på morgonen ligga kvar och vila lite extra efter att jag stigit upp. Det verkar vara jobbigt att vara gravid...
Ingrid, om du läser detta efter nyåret. Jag ljög inte, bara undanhöll sanningen en liten stund.
1 kommentar:
Fast idag har jag ätit upp nästan all falukorven som var i matlådan. Fast vid första lunchtillfället blev det bara en tugga mos och en kiwi, vilket gjorde att vissa av mina kollegor blev lite oroliga för mitt välbefinnande. Som tur var så lyckades jag få i mig resten några timmar senare, så nu är jag mätt och belåten.
Skicka en kommentar