Den beräknade födelsedagen

Idag är dagen då det ska hända. Åtminstone om man skall tro barnmorskorna, ultraljud och mätningar. Idag är den beräknade födelsedagen för Buddy.

Fast jag tror ärligt talat att det inte blir idag. Kanske snarare imorgon, eller i övermorgon, eller dagen efter det eller nån dag senare. För planen är att om jag tänker så och det händer lite innan, då är det ju nästan som om bebisen tog sig ut, i mål, lite innan jag hade trott det. Och då blir det ju lite som en förskottsbetalning, en segrare gentemot min förhoppning.

Men det är inte lätt att tänka så. För i snart en veckas tid har den dagliga frågan, eller påståendet från mina kollegor varit:
-"Är du här idag igen, har inte bebisen kommit?"
-"Nä, är du dum i huvudet. Om jag är här så har den inte kommit. Varför tjata din störiga nyfikna prick." (Skulle jag vilja säga, jag säger nåt snällare... tror jag)

Alla dessa frågorna gör ju att bebisens nedkomst snarare anses vara försenad flera veckor och den redan står i tidsskuld och är en eftersläntrare, en loser.

Men det här är ingen tävling. Att vänta barn är bara en väntan. Åtminstone om man som i mitt fall är man. En lång väntan. K är ju delaktig hela tiden. Jag bara väntar på att få känna, lyfta, pussa, krama och vagga barnet. Snart är väntan över, det ska bli skönt. Hoppas det blir en fin födelsedag!