Den andre Snoddas

Vi har ju kallat barnet för Snoddas ganska länge nu, men inte haft så bra koll på vem orginal-Snoddas var förutom att han sjöng Flottarkärlek och spelade bandy i Bollnäs. När jag invigde mitt lånekort på Partille bibliotek härom veckan så råkade jag få med mig en bok hem som hette Sagan Snoddas - Sverige i oskuldens tid. Där kunde man läsa hela historien om hur Snoddas över en natt slog igenom och blev folkkär och älskad av nästan hela Sverige (förutom finkulturetablissemanget). Han var med Bollnäs GIF i Stockholm för att spela bandy mot Hammarby och kvällen innan matchen hade en sportjournalist som visste att han brukade sjunga lite på idrottsfester hemomkring sett till att han kom med som reservnummer i Lennart Hylands radioprogram Karusellen. 1952 satt stora delar av Sveriges befolkning bänkade framför radioapparaterna på lördagkvällarna för att lyssna på Hyland, så genomslagskraften när Snoddas sjunger Flottarkärlek (dock utan haderian-refrängen eftersom Hyland tycker att den är vulgär) i radio för första gången är enorm. På kvällen omringas hotellet av journalister och redan nästa dag blir han erbjuden skivkontrakt. Uppmärksamheten är enorm och sportjournalisten som sen blir hans manager ser till att boka in enormt många spelningar eftersom intresset är så stort. Under 6 månader 1952 hinner Snoddas med över 500 uppträdanden och mängder av publikrekord slås i folkparkerna. Senare mattas naturligtvis uppmärksamheten av, men Snoddas fortsätter ändå att turnera fram till sin död 30 år senare. Förklaringen till Snoddas enorma popularitet är enligt boken att han var som han var och fortsatte med det även när han blev känd. Han klädde sig t ex alltid i en enkel ylletröja och byxor oavsett väder (utom när han var tvungen att ha kostym på bröllop och begravningar). Hans största rörelser på scenen var när han neg lite lätt med ena knät, annars stod han bara rätt upp och ner och sjöng.

Bandyspelandet fortsatte han också med och tog under sin tid som centerhalv i Bollnäs 2 SM-guld och fick även spela några enstaka landskamper. Han var så bandyintresserad att han missade några av sina uppträdanden och fick betala böter pga att han hellre gick och tittade på bandy.

Smeknamnet Snoddas kom förmodligen av att hans pappa sålde kondomer och därför kallades Gummi-Kalle. Sonen Gösta blev då Gummisnodden som sen kortades av till Snoddas.

Snoddas största intressen i livet var fiske, bandy och sång i den ordningen. Han var en notorisk tjuvfiskare, men större delen av den fisk han drog upp skänktes bort till vännern och bekanta. Överhuvudtaget var han en väldigt snäll och givmild person som inte drog sig för att skänka bort pengar till behövande och om han sjöng på ett ålderdomshem kunde det hända att han förutom uppträdandet i samlingssalen också gick runt till de som inte orkade ta sig dit och sjöng för dem på sängkanten. Möjligen var han lite godtrogen, och han blev aldrig rik trots att hans musik drog in en hel del pengar i början.

En rolig detalj som jag upptäckte när jag läste boken var att de två namnförslag som just nu ligger högst på vår lista även återfinns hos ett av Snoddas syskon samt hos ett av hans mammas syskon så vårt arbetsnamn var nog ganska passande.