Gräsänkling

Sitter i min ensamhet och tröstäter nötter och längtar efter min familj. K och Folke har tagit bussen till östkusten för att leka med Ks lillkusiner. Där ska bara vara där tills på torsdag men det känns redan som de varit borta en evighet. Ikväll är det ingen som vill kissa på pottan, byta en blöja, äta gröt med hela ansiktet, mysa i famnen eller lyssna på godnattsagan. Allt det där som gör att kvällarna är det man längtar efter hela dagen på jobbet.