Kina nästa

I går fick vi beskedet från forskningsrådet som jag skickat in en ansökan till; jag och en ex-jobbarkines har blivit beviljade en massa pengar för att åka till Kina och studera kemikalieinformationsflödena i deras textilindustri. Resan går till Guangdong-provinsen i närheten av Hong Kong som har en stor hamn. I Guangdong finns de flesta av Kinas exportföretag i branscher som t ex textil, leksaker och andra billiga konsumentprodukter. Det är troligen hårt drabbat av miljöförstöring pga dessa industrier, vars största mål är att generera så mycket pengar som möjligt åt fabrikören utan särskilt stor hänsyn till arbetare eller de omkringboende. Det blir alltså ett Kina långt ifrån det turistiga "Kinesiska muren och Himmelska fridens torg" utan snarare en inblick i hur verkligheten ser ut för miljontals industriarbetare. Intressant, nyttigt och säkert givande på många sätt.

Det finns bara ett problem... Jag är så hemmakär, och en veckas semester är ofta mer än tillräckligt för att börja längta hem igen. När vissa människor (=Frau J) får något lystet i blicken av jobberbjudanden i Afganistan, Kongo och Bangladesh tänker jag bara att skönt att det inte är jag som har det jobbet (fast jag vet att Frau J tycker mycket om sitt jobb, vi är bara olika). Min drömsemester är att kajaka i Ekens skärgård, vandra på Hindens rev på hösten, titta på hällristningar på Kinnekulle, strosa omkring vid Munkängarna på våren eller att upptäcka nya saker på Läckö slott.

Men men, förhoppningsvis blir det i alla fall en intressant resa som nog resulterar i en artikel och kanske finns det några "turistfällor" i Hong Kong som jag kan passa på att besöka. Dessutom kommer jag ju ha tillgång till en personlig tolk under hela resan vilket är väldigt lyxigt. Hoppas han är trevlig också, jag ska försöka träffa honom nästa vecka.